Astas kåserier från 2007 och framåt

Astas kåserier från 2007 och framåt

Valrossar och feliner - februari

Astas arkiv 2018Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:27:17
-Man skulle ju kunna tro att katter är renliga djur, sa Coco och tittade på kräket.
-De är djur, sa Beata. Vi får inte förmänskliga dem.
-De vet precis vad de gör, sa Coco och tömde tofflan på sitt innehåll.
-Hon mådde illa.
-Hon var sur för att hon inte fick mat, sa Coco, och så gick det ut över mig.
-Hon fick mat, sa Beata.
-Hon fick torrfoder, sa Coco. Det är inte mat.
-Men hon är tjock, sa Asta. Det är inte nyttigt.
-Överdrivet, sa Coco. Hon är lite rund bara.
-Katter kan få diabetes, sa Beata.
-Och hjärtproblem, stroke, cancer, artros.
-Hon är en frisk och pigg sibirisk katt i sina bästa år, sa Coco.
-Hon är en överviktig fröken som börjar bli gammal, sa Beata. Dessutom har hon tandsten.
-Och FORL, sa Asta. Feline odontoclastic resorptive lesions, det går ju knappt att uttala.
-Det är ett mirakel att hon lyckats pressa i sig så mycket mat med så dåliga tänder.
-Hon äter normalt, sa Coco.
-Och så äter hon vaniljglass.
Beata tittade strängt på Coco som satt i soffan med en skål och en sked.
-Hon får smaka lite.
-Bönchips också har jag sett, sa Asta.
-På det hela taget äter ni för mycket, sa Beata. Båda två.
-Jaha, så nu ska ni sätta mig på svältkur också?
-Apropå det. Ska vi titta på den där filmen vi fick från flygturen i lufttrumman igår, sa Beata.
-Ja! Kul, sa Asta.
-Lagom, sa Coco.
-Avslöjande med den där dräkten man fick ha på sig, sa Beata efter en stund.
-Alla ser lite knubbiga ut, sa Asta.
-Men jag ser ut som en valross, sa Coco. Hit med torrfodret.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post183

Ute på hal is - januari

Astas arkiv 2018Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:26:08
-Hur kunde det gå så illa, sa Beata där hon stod på Sahlgrenskas akut.
-Hur svårt kan det vara, sa Coco.
-Tillräckligt för en dam i din ålder.
-Kom inte dragandes med den där åldersfascismen. Det kunde ha hänt vem som helst.
-Vem som helst skulle ha förberett sig bättre, sa Beata.
-Hon hade handledsskydd i alla fall, sa Asta.
-Och det är i princip det enda som inte gått sönder.
-Trams, sa Coco. Det är bara skrubbsår.
Läkaren tittade bekymrat på röntgenplåtarna.
-Det ser ut som flera kotkompressioner här i ländryggen. Det är några frakturer på överarmen men bäckenet verkar ha klarat sig. Möjligen en spricka här men vi får se hur det utvecklar sig. Revbenen är av förstås.
-Du kommer inte att kunna skratta eller hosta på evigheter, sa Beata.
-Knät ser inte bra ut heller, fortsatte läkaren och klämde på benet.
-Och så har du artros i stortåleden.
-Jag visste det, sa Coco. Artros. Det är därför.
-Nej, sa Beata, det är för att du är otränad.
-Jag är stark som en häst, sa Coco. I fantastisk form. Den bästa någonsin.
-Det är Trump också.
-Jag hade otur bara.
-Du hyrde ett par skridskor och gav dig ut på hal is.
-Jag har växt upp på hal is.
-Det var många år sen du växte upp.
-Att åka skridskor är som att cykla, det sitter i kroppen.
-Uppenbarligen inte.
-Jag behöver bara fräscha upp kroppsminnet.
-Du behöver kondition, koordination och lite muskler.
-Och gå på jympa förstås?

-Du kan få låna mitt friskis-kort, sa Asta.
-Svikare, sa Coco. Ge hit det.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post182
« Previous