Astas kåserier från 2007 och framåt

Astas kåserier från 2007 och framåt

Sist på tekniktåget - april

Astas arkiv 2019Posted by Christina Hamnqvist 2019-05-03 11:10:41

-Jag blir tokig! Beata kastade ifrån sig den nya mobilen och svor.
-Den blir nervös när du håller på så där, sa Asta.
-Jag vill bara att den ska fungera, fräste hon.
-Man måste ingjuta lugn och mod i dem.
-Dumheter, sa Beata. Det är en teknikpryl.
-Icke desto mindre, sa Coco. De har också känslor.
-Tänk på uttagsmaskinen i Skottland, sa Asta. Ensam, övergiven, ingen kontakt.
-Tänk på alla kopieringsmaskiner man stått och gullat med.
-Skrivare, de är i en klass för sig fortfarande.
-Minns ni VHS-bandspelarna?
-De klarade jag aldrig av, sa Asta. Fast jag ville så gärna.
-Och alla trassliga små kassettband. Det var tider det. Diskokulor och platåskor.
-Förfärligt, sa Beata. Man satt fastkedjad med en telefonlur som alla använde. I timmar.
-Inga sms, inga facebookuppdateringar.
-Men fotoautomater, sa Asta.
-Man gick hem till varandra, sa Coco. Travade rakt in i hallen och ropade hallå.
-Och så fanns det alltid den där som man fick vänta på, som alltid kom sent.
-Jag skrev brev, sa Beata. Tänk.
-Ja, sa Asta, på brevpapper i fina mappar, med tryckta motiv.
-Och riktiga bläckpennor, sa Coco. Dyra rackare.
-Checkböcker.
-Mitt första bankomatkort, sa Asta. Vilket mirakel.
-Det var där det började gå utför, sa Beata. Och nu vilar allt ansvar på oss själva - fixa bankärenden, koppla upp oss och välja, välja, välja.
-Sant, sa Coco. Snart får vi göra stambyte och dra nya elledningar själva.
-Med hjälp av en manual, sa Beata och drämde mobiltelefonen i bordet en gång till. Om jag bara kunde skriva ut eländet.
Asta tryckte på Skriv ut på paddan. Det rasslade till i skrivaren i hörnet.
-Här har du den. Trådlöst utskriven.
-Fick du märkvärdisera dig också, muttrade Beata.





  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post198

Tänk på allt farligt - mars

Astas arkiv 2019Posted by Christina Hamnqvist 2019-05-03 11:08:49

-Tänk att kaffe är så farligt, sa Coco.
En rykande färsk kopp med mörkrost stod framför henne på soffbordet.
-Allt är farligt, sa Beata.
-Ägg är farligt också, sa Asta.
-Nämen ägg var ju helt ok nyss, sa Coco.
-De har en stor studie här, sa Asta och läste på i paddan. Under hela 17 år har de studerat folk som ätit ägg och de som åt mest dog hastigt i hjärtsjukdom.
-Oj, sa Beata. Så illa.
-Japp, sa Asta. En solid undersökning. De fick visst ett formulär 1985 om vad de åt och sen följde man upp hur det gått för dem 17 år senare.
-Kan ju ha hänt en del under de åren, sa Coco. Skilsmässa, arbetslöshet, dödsfall, cancer...
-Nej, det är äggens fel. Så inga ägg till påsk.
-Struntprat, sa Coco.
-Håller med, sa Beata.
-Håller du med?
-Kan inte annat, sa Beata. Det där var ju så dumt så klockorna stannade.
-Vetenskapligt forskning, sa Asta.
-Enligt vetenskapens alla rön borde vi vara döda för länge sen, sa Coco. Du rör knappt på dig, jag dricker kaffe och äter choklad och du Beata borde ha svultit ihjäl redan på 90-talet med dina hemska dieter.
-Lindrig ätstörning bara, sa Beata. Idag äter jag ägg till exempel.
-Jag cyklar, sa Asta.
-Det är definitivt livsfarligt, sa Coco. Fattar inte hur du kom på just det lilla fritidsnöjet?
-Skönt att slippa folk på morgnarna.
-Mm, det förstås.
-Skönt att slippa dem på kvällarna också.
-Det är ett under att vi står ut med oss själva, sa Beata.
-Kompletterar varandra, sa Coco.
-Ont krut och så vidare, sa Asta och knappade in sig på ett nytt avsnitt av Game of Thrones.





  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post197

Tantkrämpor och teverehab - februari

Astas arkiv 2019Posted by Christina Hamnqvist 2019-05-03 11:07:13

-Hur har vi det med tantkrämporna idag då? Beata kom inklampande med en träningsbag.
-Tur att du inte är man, sa Coco. Då hade du legat risigt till.
-Det är väl inget fel med att vara tant, sa Asta nerifrån ryamattan. Faktum är att det tar längre tid att komma upp i huvudstående nuförtiden.
-Apropå huvudstående - är yoga verkligen bra för dig?
-Det bästa, sa Asta. Vet ni vad det allra bästa är?
Coco och Beata tittade på henne, utslängd på mattan med en padda, en skål med hallon- och lakritsskallar och resterna av ett antal chipspåsar.
-Kan aldrig vara nyttigt, sa Coco.
-Smågodiset, chipsen eller yogan, sa Beata.
-Allt, sa Coco.
-De tar ut varandra, sa Beata. Summan av lasterna är konstant och så vidare...
-Mina laster sätter sig på magen, varenda en, sa Coco.
-Det bästa förstår ni, fortsatte Asta utan att lyssna, är att man inte ens behöver göra rörelserna. Man bara tänker dem så blir det effekt.
-Man behöver bara tänka motion så får man bättre kondition, sa Beata. Låter för bra för att vara sant.
-Jag vet inte om det stämmer på löpning, sa Asta, men det stämmer på en hel del medicinsk yoga i alla fall.
-Och hjälper yoga mot allt som kommer med ohämmad konsumtion av kolhydrater också? Coco petade på chipspåsarna med fuskpälstofflan.
-Jag behövde lite uppåttjack idag, sa Asta. Det lär regna.
-Ja, det ser ut så om man tittar ut genom fönstret.
-Mm, sa Asta och knappade på paddan.
-Man kan gå ut också, sa Beata. Ut i den verkliga världen.
-Få frisk luft som mormor sa, sa Coco.
-För avancerat, sa Asta. Avgaser. Cyklister.
-Istället för mord och allt annat elände du tittar på.
-Tyst vittne, sjuttonde säsongen, sa Asta.
-Vi får skicka dig på teve-rehab tror jag, sa Coco.





  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post196

Att hymla eller inte hymla - januari

Astas arkiv 2019Posted by Christina Hamnqvist 2019-05-03 11:05:24

-Men inte getingar väl? Där går gränsen!
-Getingar är trevliga, sa Asta.
-Och skorpioner är gemytliga?
-Djur är djur, de hymlar inte.
-Skulle vi bete oss som djur skulle samhället gå fullständigt åt pipan, sa Beata.
-Det går åt pipan för att vi inte beter oss som djur.
-Hon har rätt, sa Coco.
-Hon pratar med blomflugor och getingar, sa Beata. Jag är orolig för henne.
-Så länge hon inte diskuterar med blomkålen är jag lugn.
-Blomkålen har också känslor, sa Asta.
-Nu tar du i, sa Coco. Vi kan ju inte äta någonting om du ska hålla på så där.
-Vi får be om lov helt enkelt, sa Asta.
-Fråga blomkålen om vi får äta upp den?
-I princip ja, sa Asta.
-Ska vi ringa det där vårdnumret och kolla om det är allvarligt, sa Beata.
-Allt lever. Ta bara det där exemplet med träden i naturreservatet, sa Asta. Bladen är giftiga men de djur som betar från dem har vant sig. De tål en viss mängd.
-Händer ibland, sa Coco och letade rätt på ett nikotintuggummi.
-Men så blev det torka och det enda som hade något grönt kvar var de här träden, och djuren betade av så mycket att det blev en fara för dem.
-Blev de sura?
-De blev giftigare. Så ett antal djur dog. Och när det var lagom många som betade igen så gick gifthalten ner. Var det smart eller smart?
-Intressant, sa Coco.
-Grymt, sa Beata.
-Och de skickade signaler till andra träd i området att det vara fara på färde så de började också bli giftigare.
-Kan vi hålla oss till något trevligare samtalsämne, sa Coco. Hur mår Trump till exempel?
-Han är sur, sa Beata. På Giuliani.
-Det gläder mig, sa Coco.
-Han pratar för lite med blomkålen, sa Asta.





  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post195