Astas kåserier från 2007 och framåt

Astas kåserier från 2007 och framåt

Varför spara och hålla igen? - 14 december

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2011-01-25 11:35:46

-Stackars krake, sa Coco och slängde ifrån sig det glossiga magasinet. Fylla år på julafton.
-Det var inget kul att fylla år i juli heller, sa Beata. Inte en kotte som var hemma.
-Jag fyller år hela tiden, sa Asta.
-Trams, sa Beata. Man fyller år en gång om året.
-Men idag är jag ju exakt en dag äldre än igår, sa Asta. Och det är väl det en
födelsedag handlar om?
-Hon har rätt, sa Coco. Det måste firas!
-Dumheter, sa Beata. Hur skulle det se ut? Ska vi fira nyår varje dag också då
eller?
-Vilken bra idé, sa Asta. Att vi inte tänkt på det förut.
-Hon är inte så dum när hon tänker till lite, sa Coco. Hummer, choklad och
champagne för hela slanten.
-Och julklappar, sa Asta. Och födelsedagspresenter. Och påskägg.
-Varför vänta, sa Coco, när man kan ha allt på en gång hela tiden?
-Men vänta, sa Beata. Hur kul är det?
-Underbart kul, sa Coco.
-Jag älskar påskägg, sa Asta.
-Man blir less, sa Beata. Jag lovar.
-Nejdå, sa Coco. Nu kör vi.
En vecka senare låg Coco däst i soffan, Asta var uthälld på ryamattan och
Beata nöp sig i valkarna på magen.
-Jag vill ha pölsa, sa Asta.
-Jag vill dammsuga och göra linssoppa, sa Beata.
-Jag vill inte fira mera, sa Coco.
-Vardag har något visst, sa Asta. En grå liten vardag utan åthävor.
-Inga krav, inga stilettklackar, inget glitter, sa Coco.
-Och så måste man inte vara smal och vacker hela tiden, sa Beata.
-Vilket är omöjligt om man lever på hummer, choklad och champagne, sa Coco.
-Tacka vet jag Plus på teve och makaroner, sa Asta.
-Nu väntar vi till nästa år innan vi firar jul igen, sa Coco.
-Topp, sa Beata och började skala potatisen.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post70

En rövare innan jul - 23 november 2010

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-11-19 11:14:46
-Äntligen, sa Coco och fläkte ut sig i soffran. Dra av mig stövlarna någon.
-Gick det bra, undrade Beata som just kokat klart en chilichutney som någon sagt passade bra till en vildsvinsskinka.
-Gick utomordentligt, sa Coco och knappade på skärmen.
-Hon gick på det?
-Hull och hår, sa Coco.
-Kan inte jag få titta, sa Asta.
-Det finns några spel där om du vill, sa Coco generöst.
-Spindelharpan, sa Asta. I en Iphone. Det är ett sant mirakel.
-Livet är gott, sa Coco.
-Maten är snart klar, sa Beata. Berätta.
-Jo, jag gick in där i Teliabutiken, sa Coco. Och så stod det en 20-åring där som såg lämplig ut.
-Vad menar du med lämplig?
-Du vet, lagom överlägsen och tjänstvillig på samma gång.
Coco valde bland 100-kronorspraliner i en guldask.
-Och sen satte hon igång och talade LÅNGSAMT och TYDLIGT med mig och jag såg så oskyldig ut jag bara kunde.
Beata brast ut i ett gapskratt. Lite rått så där.
-Och så talade jag också TYDLIGT och LÅNGSAMT och hur svårt allting var och mina barnbarn bryr sig inte om mig.
-Vilka barnbarn, undrade Asta och tittade upp från spindelharpan.
-Hon kunde inte se skillnad på folk. I den där åldern är alla över 30 lastgamla, sa Coco.
-Men en Iphone, sa Beata. Tyckte hon inte att den var för avancerad för dig?
-Jo, i början, sa Coco, men jag drog det där med tydliga ikoner några varv och till slut så mjuknade hon.
-När jag var inne där sist så skulle de sälja på mig en pensionärsnalle med stora knappar, sa Asta.
-Slog du ihjäl dem rakt av eller brände du bara ner butiken?
-Jag tog fram min Ipad och sa att jag skulle se om den fanns att köpa på nätet.
-Du har ingen Ipad, sa Beata.
-Nej, men jag lånade en av Postis, sa Asta, och så har jag pratat med jultomten.
-Jultomten kom tidigt i år, sa Coco och klappade på sin Iphone för 0 kronor.
-Han kommer tillbaka, sa Asta trosvisst.
-Maten är klar, sa Beata.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post69

Guldkant på tillvaron - 2 november 2010

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-10-28 18:20:35
Coco svepte rävboan om halsen och gav sig ut på shopping. Mål nummer ett var den nyöppnade chokladbutiken.
-Vad kan jag stå till tjänst med. sa en ungdom bakom disken.
-Väluppfostrad gosse, tänkte Coco uppskattande och beordrade fram ett hekto cocosfyllda praliner.
-Önskar ni något mer?
-Vilka vi, sa Coco och tittade sig över axeln ifall det stod någon där beredd att attackera hennes praliner.
-Alltså ni, sa gossen och nickade åt hennes håll.
-Det finns bara en av mig, sa Coco. Och det är jag.
-Men ni kanske... sa gossen.
-Du-reformen infördes på 60-talet, sa Coco. Bror Rexed om du kommer ihåg honom?
Gossen skakade på huvudet.
-Och förresten, sa Coco, så var det otroligt nedvärderande att nia folk.
-Jaså, sa gossen och började flacka med blicken.
-Sa man ni till någon - Coco böjde sig fram över disken och plockade en pralin från en lyxförpackning - så betydde det att personen ifråga inte ens dög till att ha en titel. Inte ens herr, eller fru.
Hon bet i pralinen.
-Förstår du vad jag pratar om?
-Jo, sa gossen tvekande och såg på när Coco mumsade i sig resten av 50-kronorstryffelpralinen.
-Så det var bara avskummet på gatan som man niade, sa Coco. I princip.
-Oj då, sa gossen lätt desperat för nu böjde sig Coco fram och plockade åt sig en till pralin, med guldflagor på, ur en ännu finare kartong.
-Så jag vill helst inte att du niar mig, sa Coco och stoppade pralinen i munnen.
-Nehej du, sa gossen.
-Duktigt, sa Coco och vände på klacken.
-Men pralinerna var helt ok, sa hon i dörren.
-Tack ska du ha, sa gossen och torkade svetten ur pannan, med några hundra minus i kassan.
-En bra affär, sa Coco och gick vidare till Teliabutiken.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post68

Livet här och nu - 12 oktober 2010

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-10-10 12:36:49
-Man ska vara här och nu, läste Coco högt ur damtidningen.
-Man ska så mycket, sa Beata.
-Kan man vara någon annanstans, undrade Asta.
-Här och där kanske, sa Coco. Det kunde ju vara intressant.
-Ibland kanske man är lite borta, sa Asta.
-Mindfullness, fortsatte Coco. Det har ett namn också, här och nu.
-Vi får ta det sen, sa Beata. Just nu måste vi reda ut hur vi ska ha det till jul.
-Är det jul redan? Asta ryckte till på ryamattan och rörde upp ett litet moln av damm.
-Det är inte långt kvar, sa Beata hotfullt. Och det är mycket att göra tills dess.
-Nu överdriver du, sa Coco. Lite dammsugning, en gran, glitter från Luciatåget och sen är det klart.
-Och maten då, sa Beata. Hur hade du tänkt det med syltan och grisfötterna?
-Det finns affärer, sa Coco. Det finns saluhallar.
-Jag vill inte ha grisfötter, sa Asta. Kan vi inte ha en vegetarisk jul?
-Och en vit jul kanske? Beata tittade på Coco som låg utfläkt i den nya soffan.
-Över min döda kropp, sa Coco.
-Den blir död om du fortsätter som du gör, sa Beata bistert.
-Choklad är hälsosamt, sa Coco och stoppade en pralin i munnen.
-Hummous, bönsallad och linsgryta, sa Asta. Är inte det ett alternativ?
-Min mage klarar inte av tre sorters bönor på en gång, sa Beata. Vad är det för fel på grisfötter?
-Grisarna blir ledsna, sa Asta.
-De är inte medvetna om vad som händer, sa Beata.
-Men de känner säkert ångest innan, sa Asta.
-Ok för hummous då, sa Beata.
-Får jag bara en julkonjak så kvittar det, sa Coco.
-Och nu har vi varit i framtiden jättelänge, sa Asta. Vad ska vi göra nu?
-Höstpromenad, sa Beata. Friska vindar och motion.
-Och så fika på Linnégatan sen, sa Coco. Varm choklad.
-Vänta på mig, sa Asta.



  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post67

Terass, havsutsikt och gratis champagne - 16 september 2010

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-10-10 12:35:45
-Jag tyckte att hon sa att det har var ett trestjärnigt hotell, sa Coco och kastade väskan på sängen. Den vek sig dubbel.
-Nästan lyxhotell, sa Beata. Havsutsikt, terass, gratis champagne.
Asta tittade ut genom det gallerförsedda fönstret.
-Det här är nog pation i alla fall. Den är valdigt mörk.
Beata tittade ut över axeln på henne.
-Om man anstränger sig kan man se ett litet moln däruppe.
-Eller så är det ett lakan.
-Jaha, sa Coco. Det är bara att ta till hårdhandskarna och prata med hotellchefen.
Asta bleknade. Beata fick något lystet i blicken.
-Kan vi inte bara ta det som det är, sa Asta. Vi vänjer oss säkert.
-Aldrig i livet, sa Beata. Jag ar beredd.
Hon radade upp ringarna till ett knogjärn på höger hand.
-Det var mitt fel, sa Asta. Jag borde ha läst det finstilta. Jag borde har förstått att något var fel.
-Jag ar hemskt ledsen min vän, sa Coco, men du har ingen skuld i det här.
-Jag kan sova på golvet, i badkaret, varsomhelst…
-Trams, sa Beata och så gick de.
-De kommer att hata oss hela veckan, skrek Asta efter dem. De kommer att titta elakt på oss.
Sen gömde hon sig under sängen.
Efter ett tag hördes arga röster. Några fötter kom in genom dörren. Asta tyckte sig känna igen Beatas. Skrik och vad hon antog var svordomar susade genom rummet. Sen slängdes dörren igen och det blev tyst.
-Du kan komma ut nu, sa Coco. Vi ska byta rum.
-Jag forstår inte att du är så rädd for konflikter, sa Beata nar de satt på terassen och beundrade havsutsikten med gratis champagne i glasen.
-Jag vill bli älskad, sa Asta. Av alla. Till varje pris.
-Dumheter, sa Beata. Jag vill ha respekt.
-Jag vill ha mer champagne, sa Coco.
-Det kanske går att leva så här också, sa Asta. Lagom oälskad.
-Det går så bra så, sa Coco och fyllde på sitt glas.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post66

Asta i verkligheten

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-10-10 12:33:50


  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post65

Soffliv - 26 augusti 2010

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-08-21 10:19:58
-Ja, nu är det snart höst, sa Coco.
-Visst är det härligt, sa Asta.
-Så nu måste man se om sitt hus.
-Det ser bra ut, sa Beata.
-Teven funkar, sa Asta.
-Den här soffan är nersutten, sa Coco.
-Du kan inte köpa en ny soffa igen, sa Beata.
-Jag har varit och tittat lite, sa Coco. Han var trevlig.
-En manlig soffa?
-En trevlig försäljare, sa Coco.
-Men soffan då?
-Den var också trevlig, sa Coco. Jag har lagt en handpenning.
-På soffan?
-Oavsett vilket så ska den komma vilken dag som helst.
-Du tror att han ska stå där i trappen med en soffa under ena armen och en ishink med champagne under den andra?
-Typ så, sa Coco, och började packa ihop soffkuddarna.
Tre dagar senare ringde det på dörren.
-Var det här det skulle vara en soffa, sa en kraftig kille i lageroverall.
-Ja, sa Coco och tittade över axeln på honom.
-Var det allt? undrade hon sen när han var klar och stod i hallen igen.
-Visst fan, sa killen. Du skulle ha det här också.
Coco rev upp ett fönsterkuvert, läste och försvann.
-Vad står det, sa Asta.
-Super exclusive exhibition Bahamas for two varma hälsningar Stig?
-Cherio älsklingar, ropade Coco i förbifarten när hon rusade ut ur lägenheten med en resväska under armen.
-Och vad gör vi med soffan, sa Asta.
-Det är lika bra att packa upp den, sa Beata.
-Jag går och köper praliner, sa Asta.
-Lägg champagnen på kylning också, sa Beata.
-Ska det vara soffliv så ska det.


  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post64

Skapt för yppighet - 10 augusti 2010

Astas arkiv 2010Posted by Christina Hamnqvist 2010-08-07 22:13:36
-Men vad har hänt? utbrast Beata.
-Du ser ut som du stoppat upp dig med en badring, sa Coco. Eller flera.
-Och vi har bara varit borta en vecka, sa Beata.
-Med en tom frys och bara linser kvar i skafferiet.
-Linser är tråkigt i längden, sa Asta.
-Otroligt tråkigt, sa Coco, men vad har du levt på istället? Ister?
-Sportknäcke, sa Asta. Sportleverpastej.
-Du ser ut som en julgris, sa Beata. Något mer än sportknäcke måste du ha stoppat i dig.
-Kanske en glass ibland.
-En glass?
-Två när det var som varmast.
-Och så smågodis?
-Man behöver salt och socker när det är värmebölja.
-Den böljan gick över när vi var borta.
-Så du har joggat hundra meter till glasskiosken och tillbaka?
-Typ så.
-Mjukglassinfernot, sa Beata. Vi känner till det.
-Inte en dag är komplett utan en vaniljkrämig, kall och mättande mjukglass, sa Coco.
Asta fick något längtande i blicken.
-Så det blir grönsaker och kokta morötter framöver, sa Beata.
-Stackars krake, sa Coco.
-Har du tur får du en lussebulle till första advent.
-Men Coco då?
-Vad är det med Coco?
-Hon ser ju alltid ut som en julgris?
-Coco har en naturlig form, sa Beata. Du och jag är inte gjorda för yppighet.
-Det är orättvist, sa Asta.
-Fläsk sitter bättre på vissa, sa Beata. Så är det bara.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post63
Next »