Astas kåserier från 2007 och framåt

Astas kåserier från 2007 och framåt

Julkoma - 18 december

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2013-01-31 08:51:39

-Jag är helt svimfärdig, sa Beata och klämde ner sig i soffan bredvid Coco.
-Jag har inte orkat röra mig på hela dagen, sa Coco. Smaka på den här marsipanen.
-Fantastisk, sa Beata. Nästan uppiggande.
-Bräutigams, sa Coco. Med päroncognac.
-Och snart är det jul.
De tittade ut över ett hav av dammråttor, halvlästa tidningar, popcornskal.
-Om vi sätter tomtemössor på dammråttorna blir det kanske till och med mysigt, sa Beata och kvävde en gäspning.
-Lite glitter på returpappret och några levande ljus, sa Coco.
-Vi är svartlistade på brandstationen, sa Beata.
-Vi kan hata julen, hördes det bakom soffan.
-Lilla vän, vad gör du där?
-Undviker julstämning, sa Asta.
-Vi sa just att vi skulle sätta tomteluvor på dammråttorna, sa Beata.
-Över min döda kropp.
-Med den här energinivån lär vi inte överleva till sista advent, sa Coco.
-Vi måste rycka upp oss, sa Beata och gjorde en ansats att resa på sig.
-Ha, hördes det bakom soffan.
-Finns det ingenting vi tycker om med julen?
-Du älskar julpynt, sa Coco.
-Men det är så jobbigt att plocka fram det, sa Beata och sjönk tillbaka.
-Jag tycker om lutfisk, sa Asta och ålade fram ur dammet.
-Knäck är inte dumt, sa Coco.
-Jag fick ett erbjudande, sa Beata.
Hon grävde runt ett tag i handväskan.
-Här är det. Julbord. Pizzerian på 1:a Långgatan. Billigt.
-Var det inte där de hade råttor i blomlådorna?
-Det var länge sen, sa Asta. men vi kan ta med katten och få rabatt.
-Fånga råttor stället för att diska av notan, sa Coco. Listigt.
-Jag bokar, sa Beata. Det som inte dödar härdar.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post105

Ett dolt förflutet - 27 november

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2013-01-31 08:50:02

-Det är en fantastisk bil, sa Beata. Den drar i princip ingenting.
-Oj, sa Asta. Miljövänlig?
-Specialmiljöklassad, sa Beata stolt.
-Sportig, sa Coco och klämde ner sig i baksätet. Fyradörrars.
-Och väldigt röd, sa Asta.
-Bra att reta upp manliga medtrafikanter med, sa Coco.
-Ja, det är märkligt, sa Beata. De blir som bålgetingar.
-Inte så konstigt, sa Coco, du kör som en göteborgare.
-Jag är göteborgare, sa Beata. Det där med Vänersborg kan vi stryka ett streck över.
-Vänersborg? Asta tittade upp från Citroënmanualen.
-Hon hade en dejt på gång, sa Coco och rättade till nackstöden.
Bilen svajade en aning åt höger men rätade upp sig igen när hon flyttade in sig mot mitten.
-Det blir man väl inte vänersborgare av?
-Det var en gammal klasskamrat, sa Beata kort. Jag flyttade hit så fort jag kunde.
-Men du då? Asta vände sig om och tittade på Coco.
-Jag är urgöteborgare, sa Coco.
-Ha, sa Beata.
-Född och uppvuxen, sa Coco.
-På Hisingen, sa Beata. Ute på landet. Nästan ute på Hönö.
-Det kan inte vara sant, sa Asta. Jag trodde hon var klonad på en burleskteater i Berlin.
-Hon har jobbat hårt, sa Beata.
-Än du då lilla vän, sa Coco och tryckte ett hårt pekfinger i ryggen på Asta.
-Sahlgrenska, sa Asta.
-Med den dialekten?
-Men sen blev jag deporterad till renbetesland.
-Kvikkjokk?
-Jukkasjärvi?
-Falköping.
-Så kan det gå, sa Beata.
-Ska vi inte tanka snart?
-Om några mil.
Det var då bilen saktade in av sig själv vid vägrenen.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post104

Trött och sliten - 6 november

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2013-01-31 08:49:31

-Jag har känt mig trött och sliten på senaste tiden, sa Coco.
-Hmm.
-Ingen riktig geist.
-Nehej.
-Skulle nog behöva vila ut.
-Jobbar du för mycket?
-Jag vänder blad, sa Coco. I Vogue.
-Korrekturläsare?
-Läsare.
-Vad jobbar du med?
-Så lite som möjligt. Kan man bli sjukskriven på 7%?
-Det ger kanske inte så mycket. Motionerar du?
-Jag har utvecklat lättjan till en ädel konst, sa Coco.
-Jag kan se det.
-Jag tänker inte banta, sa Coco med eftertryck.
-Dricker du mycket?
-10 – 12 koppar om dagen. Starkt som helvetet.
-Sprit?
-Kaffe.
-Sover du bra?
-Som en stock, minst två timmar i stöten, om jag inte måste gå på toaletten, eller katten väcker mig.
-Skulle du kalla det här ett hälsosamt leverne?
-Skulle inte nedlåta mig till något så plumpt som att leva hälsosamt.
-Men dina prover är bra konstigt nog. Inga förhöjda levervärden, kolesterolet är bra.
-Inte ens en liten allergi?
-Man kan inte få allt.
-Deprimerande, sa Coco. Jag som skulle sadla om till hypokondriker.
-Du får nog satsa på något annat.
-Jag vet, sa Coco. Jag blir hälsocoach.
-Bra idé, sa husläkaren. Nästa!

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post103

En katt leder till en annan - 16 oktober

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2012-10-19 16:06:04

-Nej, men, vad ska vi med två till, sa Beata. De hårar ju ner så fruktansvärt.
-Han behöver sällskap, sa Coco.
Rävboan tittade noga på en liten fröken som inspekterade hans bästa sovplats på
soffan.
-Han har ju oss, sa Asta.
-Han behöver kommunicera på sitt eget språk, sa Coco.
Rävboan sa någonting fult för den lilla vände sig om och drog till honom över nosen.
-Det var som ...
-Jag tror att han trivdes med sitt stumma kattliv, sa Beata.
Den lilla katten hoppade upp i knät på henne och ville bli kelad med.
-Men hon är ju väldigt söt förstås.
Rävboan satt sårad under teven och tittade på.
-Det är hårt att vara övergiven, sa Asta gråtmilt.
-Han har ju mig, sa Coco.
Rävboan tittade outgrundligt på henne, sen gick han fram och la sig på Asta på ryamattan.
-Du är utvald, sa Beata och kliade kattfröken under hakan.
-Svekfulla djur, fräste Coco och begravde sig i en Vogue.
Några dagar senare kom Coco hem med Reuben.
-Vad är nu detta, suckade Beata. Mer hår?
-Han är nästan skallig, sa Coco.
-Han kommer att jaga Rävboan, sa Asta och drog åt sig katten som hade en svans tjock som en boxararm.
-Hon blir också rädd, sa Beata om kattan som tittade stint på hunden och flexade klorna.
-Han är tolv år, hör illa, ser illa och har aldrig fångat något i hela sitt liv, sa Coco stolt.
-Men vad ska vi med denna klump till?
-Han är tillgiven, sa Coco. Han är min.
Reuben viftade på svansen och slickade henne hängivet på knät.
-Mattes älskling, sa Coco.
-Men en hund? Beata såg perplext på den lilla spanieln.
-Trogen kärlek, sa Coco.
-Jag föredrar den otrogna, sa Asta och gnuggade nos med Rävboan.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post102

Heminredning överstyr - 25 september

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2012-09-27 20:35:45

-Heminredning i all ära, sa Coco, men har det inte gått väl långt?
-Det är ju väldig hemtrevligt, sa Asta.
-Jag svårt för frotteöverdragen på toalettsitsen. Känns ohygieniskt på något vis.
-Det är straffet för att vi slängde hennes tomtar.
-Inte bara tomtar, tolv kubikmeter julprydnader också.
-Hon har fått någon slags panikångest, sa Coco och puffade upp en av tjugotre kuddar i soffan. Samlarpanik.
-Vi måste sätta stopp.
-Jag är hemma nu, hördes det från hallen. Ni får hjälpa mig, det var rea på Åhléns.
-Jag vet, sa Asta. Jag har sett något på teve.
Några veckor senare banade sig Beata fram genom vardagsrummet och såg exalterad ut.
-Vi ska vara med på teve!
-Nej men så roligt, sa Coco.
-Oj oj oj, vilken överraskning, sa Asta.
-Då måste vi städa förstås, sa Coco från baksidan av ett tidningsberg.
-Det är ett program om heminredning, sa Beata. Vi skulle inte röra någonting. Tack och lov.
Dagen D ringde det på dörren. Två engelska damer klättrade in i hallen och drog på sig latexhandskarna.
-This is one of the worst cases we´ve ever seen, sa den ena förtjust.
-Look at all this junk, sa den andra.
Beata backade in i köket. Damerna följde med henne och teveteamet klättrade efter.
-Let´s get started, sa de och då svimmade Beata.
En kväll senare i veckan satt de i vardagsrummet och drack te.
-Vilken resa, sa Beata. Jag är helt omvänd.
-Vi kunde ha behållt några mattor ändå.
-Fulla med kvalsterbajs, sa Beata. Aldrig i livet.
-Gardinerna var helt ok, sa Coco.
-Nu ska vi ha in ljus och luft, sa Beata och satte på sig solglasögonen.
-Härligt, sa Asta med hårtestarna vajande i korsdraget.
-Tur att jag hann rädda konjaken, sa Coco och drog filten tätare om sig.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post101

Ordning och reda - 4 september

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2012-09-27 20:34:47

-Äntligen, sa Beata och hävde upp en kasse på köksbordet.
-Shoppat nu igen, sa Coco och vände blad.
-Tänk på sopberget, sa Asta. Det är absurt hur vi konsumerar.
-Det är bara tomma atomer kära du, sa Coco.
-Tomma atomer skräpar också ner, sa Asta.
-Det här är ingen shopping, sa Beata. Det här är livsuppehållande hjälpmedel.
-Sprit? Coco lyste upp.
-Mediciner.
-Men du är ju frisk.
-Det kan gå åt skogen när som helst, sa Beata. Kroppen är en tickande bomb.
-Trams, sa Coco och fyllde på med mer svart kaffe.
-Moder Jord kommer att ta slut när som helst, sa Asta.
-Ju förr desta bättre antagligen, sa Coco och hällde ut sumpen. Är det ingen som kan göra ordentigt kaffe i det här hushållet?
-Kaffe är dåligt för hälsan, sa Beata. Värre än heroin och marijuana.
-Nu börjar vi om, sa Coco. Vad är det i den där stinna kassen?
-Jag har fått allt möjligt, sa Beata nöjt. Här är mot astman, och här är mot mjältbranden, och här är mot skörbjuggen, och här är mot bältrosen, och här är mot depression, och här är lugnande för natten, och så har jag köpt lite vitaminer och mineraler och omega 3 och halstabletter och dietpåsar för jag måste gå ner. Sen ska jag få lungröntgen, magnetröntgen för knät, astmautredning, kbt-terapi, sjukterapi och vattengympa.
-Kors, sa Asta.
-Där ligger man i lä, sa Coco. Jag tror jag måste ha en konjak.
-Alkohol stoppar fettförbränningen och är skadligt för lever och njurar, sa Beata.
-Men bra mot hypokondri, sa Coco.
-Jag är inte hypokondrisk, sa Beata.
-Vad är du då, sa Coco.
-Jag är med ny husläkare, sa Beata.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post100

Franska nerver - 14 augusti

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2012-09-27 20:33:50

-Mina franska nerver har fått en chock, sa Coco. Jag måste ligga ner ett tag.
-Trams, sa Beata. Du har nerver av stål.
-Gick det bra att köra bil, undrade Asta.
-Det gick utmärkt tills den där dumma polismannen kom, sa Coco.
-Var han ful?
-Ful och elak, sa Coco. Jag är kränkt.
-Vad sa han?
-Att jag skulle backa ner från refugen och visa körkortet.
-Har du körkort?
-Hade en gång i tiden men man ska inte dra på sig så mycket här i livet.
-Utom praliner och kilon då, sa Beata.
-Alla regler har undantag.
-Men vad gjorde du på refugen, sa Asta. Kör man inte på gatan?
-Jag blev överfallen, sa Coco. På cykelbanan av någon konstig anledning.
-De är så stingsliga de där på två hjul, sa Beata.
-Huligancyklister, sa Coco. Med strömlinjeformade hjälmar och tights.
-Det är bara att meja ner, sa Beata.
-Jag hann med några stycken, sa Coco. Sen blev de upprörda.
-Och ringde på polis förstås.
-Ja, sa Coco, och började slå på rutorna och skrika och ha sig. Det var då jag körde upp på refugen för att få bättre utrymme att slå tillbaka.
-Men gick det bra att köra innan dess då, undrade Asta. Det var ju ett tag sen.
-När hade vi bil sist, sa Beata. Det måste har varit på 90-talet någon gång.
-Vi sålde lilla bilen 2002, sa Asta. Jag förlåter det aldrig.
-Nu har vi en ny liten bil, sa Coco. Om någon kan hämta ut den från polisstationen.
-Mitt körkort har gått ut, sa Beata.
-Jag har aldrig haft något, sa Asta.
-Tänk, sa Coco, och du som ändå kört så mycket.
-Man måste har turen på sin sida, sa Asta.
-Alltid lurar det någon, sa Coco och öppnade pralinasken.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post99

En maffig misse - 24 juli

Astas arkiv 2012Posted by Christina Hamnqvist 2012-09-27 20:31:46

-Uff, sa Asta och vaknade av att katten med det udda namnet Rävboan, Cocos påhitt, satt på hennes bröstkorg.
-Mjauu, sa katten och släppte favoritsorken i ansiktet på henne.
-Jag vill sova, sa Asta.
-Mjauuuu, sa Rävboan uppfordrande och tittade stint på henne med gröna ögon.
-Gå och lägg dig, sa Asta och vände på sig.
Det rasslade till under mattan, det rasslade i hallen och sen föll något ner från en fönsterbräda.
-Kattskrälle, vrålade Coco från sitt rum.
Det rasslade till igen när Rävboan for som en oljad blixt genom lägenheten.
-Ut, skrek Beata. Mina tår.
Frukosten var en dämpad historia.
-Han är lite jobbig på nätterna, erkände Coco.
-Understimulerad, sa Asta. Cesar Milan skulle ha fått pli på honom.
-Bortskämd, sa Beata. Bortklemad av en viss person.
-Curlad av Coco menar du?
-Men det är ju mattes älskling, sa Coco och tog upp honom i knät.
Rävboan hoppade genast ner igen.
-De gillar inte för mycket kärlek, sa Asta.
-Den ska vara på deras villkor, sa Beata.
-Trams, sa Coco.
Rävboan hoppade upp på bokhyllan för att komma undan hennes kärlekslängtan.
-En kylslagen katt, sa Beata.
-Inte så konstigt, sa Asta. Den är ju ändå sibirisk.
-Och det är ju bara barnet, sa Coco.
-En ett år gammal katt måste väl räknas som vuxen, sa Beata.
-När de är två år snarare, sa Coco. Sen växer de tills de blir fem.
-Fem? Men han är ju gigantisk redan nu.
-Det blir en maffig misse.
-Då börjar vi uppfostran genast, sa Beata. Jag vill inte bli attackerad av tio kilo katt om några år.
-Så farlig är han inte, sa Coco.
-Lycka till, sa Asta och satte på sig visiret.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post98
Next »