Astas kåserier från 2007 och framåt

Astas kåserier från 2007 och framåt

Ut med gamla, in med det nya - mars

Astas arkiv 2018Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:28:00
-Härligt!
Coco stod dubbelvikt över den gamla heltäckningsmattan.
-Nu ska vi bara få ut den till grovsoporna också.
-Otäckt att se, sa Beata. Vinfläckarna går ju att känna igen men vad är allt det andra?
-Kattkräk, sa Coco.
-Inte över hela mattan väl, sa Asta och tog upp kattkräket i famnen.
-Han kommer in överallt.
-Jag förstår inte varför katter måste kräkas hela tiden, muttrade Beata.
-Och på mattor, sa Coco.
-Det är lättare att hålla fast sig i underlaget på en matta, sa Asta.
-Undanflykter, sa Coco. De vill bara göra sig märkvärdiga.
-Oavsett, sa Beata, så kan vi inte ha kvar det där röda skåpet till nya mattan. Rött och blått är inte vackert.
-Äsch, sa Coco. Är det så märkvärdigt då?
-Vi ger bort det och köper ett nytt, sa Asta. Jag kollar på nätet.
-Och så måste vi ha nya matchande kuddar, sa Beata.
-Gardinerna ser lite solkiga ut.
-Räven måste ut.
-Kan jag behålla soffan, undrade Coco.
-För dyrt med en ny, sa Beata. Den får duga ett tag till.
-Det blir dyrt det här, sa Coco.
-Men det är vår, sa Beata. Man ska rensa ut på våren.
-Det är svinkallt fortfarande, sa Coco.
-Då måste man trösta sig med något.
-Föregå med gott exempel, sa Asta.
-Pigga på processen.
-Vallfärda till våra heliga platser - varuhusen.
-Allt detta för att vi impulsköpte en ny matta?
-Men det är en fin matta.
-Den bästa, sa Asta och och sträckte ut sig raklång på ryamattan.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post184

Valrossar och feliner - februari

Astas arkiv 2018Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:27:17
-Man skulle ju kunna tro att katter är renliga djur, sa Coco och tittade på kräket.
-De är djur, sa Beata. Vi får inte förmänskliga dem.
-De vet precis vad de gör, sa Coco och tömde tofflan på sitt innehåll.
-Hon mådde illa.
-Hon var sur för att hon inte fick mat, sa Coco, och så gick det ut över mig.
-Hon fick mat, sa Beata.
-Hon fick torrfoder, sa Coco. Det är inte mat.
-Men hon är tjock, sa Asta. Det är inte nyttigt.
-Överdrivet, sa Coco. Hon är lite rund bara.
-Katter kan få diabetes, sa Beata.
-Och hjärtproblem, stroke, cancer, artros.
-Hon är en frisk och pigg sibirisk katt i sina bästa år, sa Coco.
-Hon är en överviktig fröken som börjar bli gammal, sa Beata. Dessutom har hon tandsten.
-Och FORL, sa Asta. Feline odontoclastic resorptive lesions, det går ju knappt att uttala.
-Det är ett mirakel att hon lyckats pressa i sig så mycket mat med så dåliga tänder.
-Hon äter normalt, sa Coco.
-Och så äter hon vaniljglass.
Beata tittade strängt på Coco som satt i soffan med en skål och en sked.
-Hon får smaka lite.
-Bönchips också har jag sett, sa Asta.
-På det hela taget äter ni för mycket, sa Beata. Båda två.
-Jaha, så nu ska ni sätta mig på svältkur också?
-Apropå det. Ska vi titta på den där filmen vi fick från flygturen i lufttrumman igår, sa Beata.
-Ja! Kul, sa Asta.
-Lagom, sa Coco.
-Avslöjande med den där dräkten man fick ha på sig, sa Beata efter en stund.
-Alla ser lite knubbiga ut, sa Asta.
-Men jag ser ut som en valross, sa Coco. Hit med torrfodret.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post183

Ute på hal is - januari

Astas arkiv 2018Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:26:08
-Hur kunde det gå så illa, sa Beata där hon stod på Sahlgrenskas akut.
-Hur svårt kan det vara, sa Coco.
-Tillräckligt för en dam i din ålder.
-Kom inte dragandes med den där åldersfascismen. Det kunde ha hänt vem som helst.
-Vem som helst skulle ha förberett sig bättre, sa Beata.
-Hon hade handledsskydd i alla fall, sa Asta.
-Och det är i princip det enda som inte gått sönder.
-Trams, sa Coco. Det är bara skrubbsår.
Läkaren tittade bekymrat på röntgenplåtarna.
-Det ser ut som flera kotkompressioner här i ländryggen. Det är några frakturer på överarmen men bäckenet verkar ha klarat sig. Möjligen en spricka här men vi får se hur det utvecklar sig. Revbenen är av förstås.
-Du kommer inte att kunna skratta eller hosta på evigheter, sa Beata.
-Knät ser inte bra ut heller, fortsatte läkaren och klämde på benet.
-Och så har du artros i stortåleden.
-Jag visste det, sa Coco. Artros. Det är därför.
-Nej, sa Beata, det är för att du är otränad.
-Jag är stark som en häst, sa Coco. I fantastisk form. Den bästa någonsin.
-Det är Trump också.
-Jag hade otur bara.
-Du hyrde ett par skridskor och gav dig ut på hal is.
-Jag har växt upp på hal is.
-Det var många år sen du växte upp.
-Att åka skridskor är som att cykla, det sitter i kroppen.
-Uppenbarligen inte.
-Jag behöver bara fräscha upp kroppsminnet.
-Du behöver kondition, koordination och lite muskler.
-Och gå på jympa förstås?

-Du kan få låna mitt friskis-kort, sa Asta.
-Svikare, sa Coco. Ge hit det.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post182

Till Coco från tomten

Astas arkiv 2017Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:25:17
-Vilken hög, sa Beata på julaftonsmorgonen.
-Vi brukar aldrig få så många julklappar, sa Asta.
-Julklappar är bra för själen, sa Coco och slängde in ett paket till under granen Fejka från det stora möbelföretaget.
-Och granen är så bra, sa Asta. Fast den är av plast.
-Helt ok för en konstgjord, sa Beata. Skönt att slippa barret.
-Skönt att slippa dödsryckningarna, sa Coco. Det är otäckt med växter som dör framför ögonen på en.
-Har du blivit miljömedveten, sa Beata.
-Nej, sa Coco, men jag tycker det är slöseri att släpa in en hel skog framför julvärdarna i teve. De gör sig bättre i naturen på något vis.
-Julvärdarna?
-Dom med.
-Håller med, sa Asta. Och alla julstjärnor. Jag vet inte hur vi ska få plats med fler.
-Du får förhärda dig, sa Beata. Inte släpa hem alla övergivna från kontoret.
-De hinner dö av törst innan dess, sa Asta. Jag lyckas bara rädda några få.
-Nej, nu blev det dystert, sa Coco. Ska vi inte dela ut lite julklappar?
-Men klockan är ju bara elva, sa Beata.
-Är det tvångs på att man måste vänta in Kalle Anka?
-Nej, men dagen blir ju så lång.
-Den är evighetslång ändå, sa Coco.
Långt senare var det äntligen dags.
-Till Coco från Tomten.
-Till Coco från Tomten igen.
-Till Coco från Tomten - men är det här alldeles riktigt?
-Till Asta. Äntligen.
-Till Coco från Tomten. Vem är den här Tomten?
-Tomten är Tomten, sa Coco.
-Och Tomten vet att du älskar vit choklad? Och Coco Chanels Mademoiselle?
-Tomten är allvetande, sa Coco och tog en pralin till.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post181

Veta var man har sina virus - december

Astas arkiv 2017Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:20:45
-Man cold kallas det, sa Beata.

-Skiter i vad det heter, sa Coco. Jag är döende.

-Det är bara ett virus.

-Jag har hjärnhinneinflammation, sa Coco.
-Ta en alvedon.

-Hjärtlösa människa, sa Coco och svalde två för säkerhets skull.

-Det är ett nytt virus i omlopp, sa Asta. Svår huvudvärk är ett symptom.
-Ni ser, sa Coco och började hosta. Jag ligger i förfronten som vanligt.
-Du är bara ovanligt hypokondrisk, sa Beata.
-Hypokondrisk är bra, sa Asta.
-Finns väl inget bra i att gå omkring och inbilla sig sjukdomar, sa Beata.
-Ibland är det bra att vara vaksam, sa Asta. Hålla rätt på knölar och fläckar till exempel.
-Jaja, sa Beata. Men utöver det.

-Mormor sa alltid att man skulle hålla sig hemma tills febern gått över.
-Den här människan, sa Beata och pekade på Coco som låg nerbäddad med några gamla exemplar av Elle, en sliten kopia av Mästaren och Margarita, tre paket näsdukar, några dadlar, en kopp kaffe och nässprej, är hemma innan hon har feber, under tiden hon har feber och tre dagar efter det att hon har feber...
-Men så är jag frisk som en nötkärna mellan varven. Går inte och drar och hackar och hostar som vissa.
-Någon måste ju hålla ihop det, sa Beata.
-Trams, sa Coco. Är jag hypokondriker så lider du av duktig-flicka-komplex. Vilket borde ha gått över vid det här laget.
-Vi slipper penisavund i alla fall, sa Asta och scrollade för senaste nytt om kulturprofilen.
-Det var tider det, sa Coco. Stockholm på 80-talet.
-Obehaglig typ, sa Beata. Men hans kompositörskompis var inte så kul han heller.
-Sliskig eller nedlåtande, pest eller kolera. Konstigt att just de två egenskaperna går hand i hand så ofta.
-Då är det bättre med förkylning, sa Asta. Den vet man var man har i alla fall.
-Det visste man med de där typerna också, sa Coco.

  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post180

Åt var och en efter behov - november

Astas arkiv 2017Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:19:57
-Vad ska man säga, sa Beata och skakade på huvudet.

-Svinhugg går igen, sa Coco från soffan.

-Ont ska med ont fördrivas?

-Ja, det är ju bra att svinpälsarna exponeras, sa Coco, men det finns ju en och annan vettig därute också.

-Man ska inte dra folk över en kam, sa Asta. Man kan få löss.

-Jag tror att det är ett slags funktionshinder, sa Beata. De kan inte sätta sig in i hur andra upplever deras inviter. 

-De tror säkert att det är smickrande, sa Coco. Ända tills man nyper tillbaka.

-Det är ju så pinsamt, sa Beata. Du måste sluta med det där.

-Jag avskyr karlar som tränger sig i kön, sa Coco.

-Oavsett, sa Beata. Det är bra att det blir en debatt.

-Och sorgligt, sa Asta, att det är så vanligt.

-Vilket får mig att tänka på en välrenommerad byrå här i stan som hade många framgångsrika män i täten, sa Coco.

-Och en hel drös med kvinnor som gjorde jobbet?

-Inget man gjorde en stor sak av. Men på den årliga kräftskivan introducerades en ny vodka med citronsmak och en av ägarna förklarade att det fanns ingen vodka som gick upp mot denna nya fantastiska produkt.

-Kan bara gå på ett sätt, sa Beata.

-Mot avgrunden på vingliga ben, sa Asta.

-Den tjusiga vodkan tog slut förstås, sa Coco, och chefen råmade efter påfyllning så den rådiga projektkoordinatorn sprättade raskt upp några våtservetter och doppade i vanlig Explorer.

-Ingen märkte någon skillnad?

-Inte en kotte, sa Coco. Minst av allt byråchefen.

-Kanske var bra mot baksmälla också?

-Kan inte ha gjort någon skada i alla fall.
-Don efter person, sa Asta.


  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post179

Kodlås och kaffebryggare - oktober

Astas arkiv 2017Posted by Christina Hamnqvist 2018-05-02 11:17:12

-Jag vill inte använda Apple ID för att få en kopp kaffe!
-Men bryggaren är ju kopplad till iCloud.
-Den avger möjligen ett moln av ånga men det är en vanlig kaffebryggare.
Coco drämde till den gamla Melitta-bryggaren med diskborsten.
-Och det här kodlåset till kylen, vad ska det vara bra för?
-Beata köpte det i ett anfall av bantningshysteri, sa Asta och gav kattskrället ett chips.
-Förstår jag det, sa Coco, när somliga äter snacks till frukost.
-Han tycker om chips.
-Han ska äta möss och hålla tyst.
-Han är bara välartikulerad, sa Asta. Och mössen smakar illa säger han.
-En pratande katt, sa Coco. Fattas bara det för att göra dårhuset komplett.
-Vad bråkar ni om, undrade Beata nyfiket och kom in i köket.
-Kodlåsen, sa Asta. Hon tycker inte om att behöva logga in i kylen.
-Och till kaffebryggaren, och duschen, sa Coco. Det har gått för långt.
-Men har vi inte lås kan ju vem som helst komma in och ta våra handdukar, sa Beata.
-Är det inte bättre med ett rekorderligt lås i dörren, sa Coco. En säkerhetsdörr kanske?
-Det är kattluckan, sa Asta.
-Vi har inte råd med kattlucka, sa Beata.
-Så då får ytterdörren stå på glänt istället.
-Har ni ytterdörren öppen när jag ligger och sover, skrek Coco.
-Ibland, sa Beata.
-Inte så ofta, sa Asta.
-Och ingen kommer in?
-Nej, hittills har vi varit förskonade, sa Beata.
-Förskonade, sa Coco. Vi har inte annonserat ordentligt.
-Vi kan väl inte annonsera att vi har öppen ytterdörr?
-Vi kan göra ett facebookevent, sa Coco. Eller ställa ut en gatupratare.
-Men då kommer det ju folk, sa Beata.
-Ja, sa Coco, hur ska vi annars få in lite karlar i huset?
-Tänkte inte på det, sa Beata.







  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post178

Hjärndöd men korrekt - september

Astas arkiv 2017Posted by Christina Hamnqvist 2017-09-26 13:23:40

-Det är skamligt, sa Coco.
-Obegripligt, sa Beata.
-Håller med, sa Asta.
-Man kan tycka vad man vill om invandring, sa Coco, men att utvisa en 106-årig kvinna till ett krigshärjat land, då har man nått botten.
-Så är det med regler, sa Beata.
-Regler utan hjärna är livsfarligt, sa Coco.
-Inte då, sa Beata. Då kan man sluta tänka själv och ta en massa obehagliga beslut utan att skämmas.
-Juntan i Argentina dumpade misshagliga personer i havet, sa Asta. Enklare än utvisning.
-Så vi har en regering och riksdag som är lika bra kålsupare som diktatorer?
-Verkar inte bättre.
-Tänk er själva, sa Coco. Vi blir klimatflyktingar och måste lämna landet. Vem tar emot oss?
-Tre pensionsmässiga damer utan några praktiska kunskaper i livets väsentligheter.
-Fick jag välja skulle jag försöka komma till Chile, sa Asta. Där kan jag tre ord spanska i alla fall. Och det är så vackert.
-Men tänk om det bara var Bagdad som kunde ta emot just oss?
-Arabiska är inte mitt bästa språk, sa Beata. Möjligtvis skulle jag kunna säga hej på persiska.
-Den där svenska polisen hade lärt sig genom att titta på arabiska såpoperor.
-Tror det tar en stund i alla fall att kunna genomföra en begriplig konversation med en arabisk myndighetsperson.
-De kanske har tolkar.
-Som inte är alltför dyra.
-Och så ska man försöka handla mat utan att kunna läsa vad det står på paketen.
-Byta till nytt mobilabonnemang.
-Beställa försäkringsnummer. Få ut den svenska pensionen i den lokala banken.
-Ger ett visst perspektiv på tillvaron, sa Coco.
-Som Migrationsverket saknar.



  • Comments(0)//astasblogg.fanskapet.se/#post177
« PreviousNext »